At the end of the day

Hej Hopp

 

Som vanligt är det länge sedan sist, men tiden bara går och jag hinner liksom inte med. I alla fall inte när det kommer till bloggen. Får jag lite tid över så läser jag mina kära vänners bloggar istället för att skriva om mig själv. XD 

 

Sedan jag skrev sist, när nu det var, så har jag hunnit fylla 20 år och på den ständiga frågan "har du blivit stor du?" så svara jag.. JA! Jag tror nämligen att jag har växt - 160cm here I come =D För att fira denna härliga händelse drog jag till London med min älskade syster och vår kära vän Tea. Vi hade en fantatisk helg i UK fylld med shopping, sprit och nakna killar. (Jag ska försöka komma ihåg att ladda upp lite bilder) Det är en helg som utan tvekan kommer att gå till historien. TACK.

 

I övrigt så har mitt liv inte varit så intressant, i alla fall inte för er utomstående (inte för mig själv heller btw) så jag ska inte tråka ut er med mina innehållslösa vardagar. Jag ska däremot försöka att skriva lite mer framöver för jag tror att solen kommer göra mig lite gladare, vilket gör livet lite ljusare, vilket gör att jag vill skriva =)

 

För er som inte visste det så är detta en mycket speciell dag, för idag fyller nämligen Anna Jenssen 20 år. Anna är en av mina bästa vänner, om man nu får säga så fast man så sällan träffas. Med Anna har jag så fruktansvärt mycket galna minnen. Minnen som alltid gör mig glad och som får mig att längta mer till högstadiet än pensionen. Jag kan ju dra några exempel för att kanske, om hon läser det här, orsaka ett litet leende =)

 

- Mölnbo, en mörkvinternatt i en gammal barack, Johannes...

- Första gången på församlingshemmet, med EDVIN FRÖGREN som vår guide

- Dagböckernas intåg...

- "Det där är en sån jacka som blir vit om man kastar snö på den"

- Hundvakt, din källare, ditt datarum.. jag nämner inga namn.

- I en buss till/från Kungsberget, en liten förälskelse som pyr..

- Skolavslutningen 2004 - en ljummen sommar kväll kl. 21.00 - "Hej Mamma" XD

- Hemmafester i stora lass - ska jag börja dra dom en för en så kommer vi hinna bli 100 innan jag är klar.

 

Ja, det kanska inte är värt att fortsätta, jag blir alldelles blödig bara jag tänker på alla goa stunder vi haft och undrar förbrylt vart de tagit vägen. Rewind please.

 

I alla fall, idag är det din dag Anna och jag hoppas den blir underbar för det är du värd. 100 gånger om.

 

Puss o Kram Jan banan.