At the end of the day

Kom nästan precis hem från jobbet. Sitter nu och velar hurvida jag har energin till att gå på kalas eller inte. Sara fyller 21 år så självklart vill jag dit och få ge henne en stor grattiskram och samtidigt skulle jag nog må bra av lite socialt umgänge efter en så otroligt lång och ensam dag på jobbet. Just nu är min närmaste vän en tom kartong som jag då och då öppnar mitt hjärta för när jag springer förbi.

Ikväll var det egentligen inplanerat träning men tiden har runnit ifrån mig. Känner redan av ångesten för att jag inte lyckats få in någon bra rutin på min höstsatsning än. Jag vill inte ha det såhär längre!!!

Jaja, jag ska väl gå och byta om så att jag ser respektabel ut när jag ska bort på kalas. Hoppas bara att jag inte missar Grey's.

Adjöken.